Tatoo

 
Min äldsta dotter har velat tatuera sig sedan jag inte vet när. Jag har själv en vädur på armen och en drake på svanken, så som mamma kan jag inte säga NEJ! Jag anser att det är upp till var och en och välja vad man gör med sin kropp, men jag har föräldrar och syskon som anser något annat.
 
I dag gick hennes uppfyllelse genom. Vi var hos en tatuerare som inte direkt  bryr sig om åldern, men som bryr sig om vad man har för tanke bakom. Första gången vi var hos henne sa hon att hon inte ens hade tänkt att tatuera min dotter om hon noterade tvivel eller något. Emma var redan redo och hon viste vad hon ville ha. Ja hon är sexton år i sommar, men detta är en dröm som hon har haft några år.
 
Kan erkänna att jag delvis funderade över om hon skulle klara det, men hon gjorde det.
 
Valet av tatuering:
En text som betyder något för henne: "How many nights does it take to count the stars?" och sedan fyra stjärnor.
Ja det är One Directions sång "Infinity" och självaste meningen betyder något för henne. På samma gång ser jag innebörden i det. För hur många nätter behöver du för att räkna stjärnorna?
 
Det var smärtsamt och jag erkänner att jag som mamma kanske var osäker på om hon klarade av det, men jag visste att detta betydde något för henne. Jag visste om vägen dit, planeringen, förberedelsen och allt det som tillkommer.
 
Jag är stolt över min dotter och jag är glad över att jag fick vara med. Ja, man kan prata om ålder, men då känner du inte henne. Hon är betstämd och jag vet att hon inte kommer att ångra sig. Jag vet att texten i sig betyder mer än någon av mina tatueringar.
 
Kram Matina
2017 - Infinity - emma - familjen - one direction - tatuering - vardagen

A long day

Jag har varit på intevju och jag har gått långt. Jag har varit på stället där jag arbetstränar och jag har förbättrat mitt CV. Jag har visat att jag finns och på köpet gjorde jag barnen nöjda genom att göra våfflor... :D
 
Jag antar att dagarna rinner iväg, men det känns bra. Jag gör det jag ska och jag försöker.
 
Läste pappret från läkaren, angående min utmattning, och likt en viss person sa till mig: Lite stämmer och vissa bitar stämmer inte, men jag antar att det är så läkarna är. De skriver vad de tror och de tolkar våra ord på deras sätt?
 
 
 
Kram Matina
2017 - allmänt

Livet på en pinne

Jag vet att det alltid blir bättre, men ibland ser man allt nattsvart. Det är som att vakna och undra om det verkligen spelar någon roll om man går upp eller inte. Jag har känt så några dagar, men jag har valt att gå upp och lämna sängen. Jag har valt att göra det där som måste göras, även att det tar emot. Jag har valt att vara ute och gå och tvingat mig att le och svara på frågor.
 
Depression?
Nja, jag antar att många hade sagt att jag har depression, men många dagar är jag som alla andra. Jag vaknar och känner tillit till dagen och jag vet att jag kommer att göra saker. Jag verkligen känner för att göra saker och jag gör dem bra. Men så kommer de där nattsvarta stunderna då man undrar om det ens finns någon som bryr sig.
 
Ja jag vet att det går över. Ingen vet vad morgondagen ger och jag har tre barn att ansvara över. Jag kan inte bara lägga ner och dö. Det fungerar inte så.
 
Matina
allmänt - depression - jag - livet - matina - mår bra - mår sämre

Onsdag och mina två katter

Kattmänniskan får stå ut med mycket. Sixten gillar närhet och då menar jag närhet. Han äger sängen som jag ligger i och han vill krypa nära mig. Vi har kompromissat. Han ligger vid kudden och jag lägger handen mot honom. Ganska mycket bättre mot när han låg på min mage och ville sova där, eller vid mina ben, eftersom jag sällan ligger still när jag väl sover.
 
Katterna har lärt sig öppna skafferiet och där finns kattmat. Flera gånger idag har jag fått plocka upp deras burkar från golvet. De är galna i det som tillhör dem och de vet vart det finns. Jag är säker på att katterna tror att de har händer.
 
När man kommer hem måste man hälsa, klappa och prata, annars är man en idiot.
 
Ja, det är många saker som katterna nästan kräver, men en sak är säker. Man känner kärlek och man inser att de är busiga, ja nästan lite vllda. På ett vis har jag smarta katter, eftersom de inte ger upp. De kan sitta utanför en stängd dörr och vänta tills någon öppnar. Om ingen öppnar då försöker de själva att få upp dörren. Nåja, de har fortfarande inga händer, men kanske att de i deras värld ser händer på deras ben?
 
 
katt - katter - mitt liv - nandos - sixten